<\/p>\n\n\n\n
Att \u00e4ga v\u00e4rlden eller h\u00f6ra hemma i den? <\/p>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n
F\u00f6r varje \u00e5r verkar stressen \u00f6ka. Jag ser det hos organisationerna jag m\u00f6ter och jag l\u00e4ser om det i media. Oavsett bransch och ledarskapsniv\u00e5 springer m\u00e4nniskor fortare och fortare.
Som om livet vore en t\u00e4vling.
Som om v\u00e5rt v\u00e4rde m\u00e5ste bevisas om och om igen.
Som om vi aldrig riktigt f\u00e5r stanna upp och k\u00e4nna att vi redan h\u00f6r hemma h\u00e4r.
Kanske \u00e4r det d\u00e4rf\u00f6r vi \u00f6ppnar datorn igen n\u00e4r barnen har somnat. Inte f\u00f6r att arbetet alltid \u00e4r s\u00e5 viktigt eller s\u00e5 roligt. Utan f\u00f6r att vi lever i en ber\u00e4ttelse d\u00e4r vi st\u00e4ndigt m\u00e5ste f\u00f6rtj\u00e4na v\u00e5r plats.
En ber\u00e4ttelse om separation.
Att jag \u00e4r en ensam individ i en os\u00e4ker v\u00e4rld. Att resurserna \u00e4r begr\u00e4nsade. Att andra \u00e4r konkurrenter. Att framg\u00e5ng handlar om att kontrollera mer, prestera mer och \u00e4ga mer.
Men t\u00e4nk om ber\u00e4ttelsen \u00e4r fel?
Under all v\u00e5r str\u00e4van finns en av de mest grundl\u00e4ggande fr\u00e5gorna:
Vem \u00e4r jag?<\/strong>
\u00c4r jag en separerad individ som m\u00e5ste k\u00e4mpa f\u00f6r sin plats i v\u00e4rlden?
Eller \u00e4r jag redan en del av n\u00e5got st\u00f6rre?
\u00c4r vi i grunden frikopplade fr\u00e5n varandra \u2013 eller sammanl\u00e4nkade?
\u00c4r livet fr\u00e4mst en kamp om positioner och resultat \u2013 eller en m\u00f6jlighet att bidra, skapa och v\u00e4xa tillsammans?
F\u00f6rr eller senare m\u00f6ter vi de fr\u00e5gorna. Ingen fulltecknad kalender kan skydda oss fr\u00e5n dem f\u00f6r alltid.
Och ja, jag tycker att de h\u00f6r hemma \u00e4ven i yrkeslivet.
F\u00f6r hur vi ser p\u00e5 oss sj\u00e4lva p\u00e5verkar hur vi leder. Hur vi bygger organisationer. Hur vi samarbetar. Hur vi fattar beslut.
Om jag ser mig sj\u00e4lv som separerad fr\u00e5n andra kommer jag att leda fr\u00e5n kontroll, r\u00e4dsla och brist.
Om jag ser mig sj\u00e4lv som en del av en st\u00f6rre helhet \u00f6ppnas andra m\u00f6jligheter: tillit, kreativitet, ansvarstagande och mening.
Jag tror att mycket av den energi som idag g\u00e5r \u00e5t till stress, f\u00f6rsvar och st\u00e4ndig prestation skulle kunna frig\u00f6ras om vi v\u00e5gade utforska de djupare fr\u00e5gorna tillsammans.
Vi \u00e4r inte k\u00e4nslol\u00f6sa produktionsenheter.
Vi \u00e4r m\u00e4nniskor.
Och m\u00e4nniskor blomstrar inte av att st\u00e4ndigt f\u00f6rs\u00f6ka er\u00f6vra v\u00e4rlden.
Vi blomstrar n\u00e4r vi k\u00e4nner att vi h\u00f6r hemma i den.
S\u00e5 vad h\u00e4nder om vi g\u00e5r fr\u00e5n att f\u00f6rs\u00f6ka \u00e4ga v\u00e4rlden till att h\u00f6ra hemma i den?<\/p>\n\n\n\n