<\/p>\n\n\n\n
F\u00f6r varje \u00e5r s\u00e5 verkar stressen \u00f6ka exponentiellt. Jag ser det ute hos de m\u00e5nga olika organisationer som jag tr\u00e4ffar och jag l\u00e4ser om det i media. Oavsett bransch och oavsett ledarskapsniv\u00e5 s\u00e5 springer folk fortare och fortare och anpassar sig till ett arbetsliv som kr\u00e4ver att du \u00e4r produktiv 24\/7. Varf\u00f6r g\u00f6r vi det? <\/p>\n\n\n\n
Med en s\u00e5 stark arbetsmarknad som vi har haft s\u00e5 borde vi inte ens beh\u00f6va vara r\u00e4dda f\u00f6r att f\u00f6rlora v\u00e5ra jobb och \u00e4nd\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tter vi oss och arbetar igen s\u00e5 snart barnen har somnat\u2026 <\/p>\n\n\n\n
\u00c4r det verkligen f\u00f6r att det \u00e4r s\u00e5 j\u00e4dra roligt? \u00c4r det verkligen f\u00f6r att vi \u00e4r s\u00e5 passionerade? F\u00f6r vissa ja, men inte f\u00f6r de flesta. Det \u00e4r inte rimligt. S\u00e5 varf\u00f6r g\u00f6r vi det? Vad \u00e4r det som driver denna galenskap? Det finns m\u00e5nga dimensioner och aspekter men en del av svaret tror jag g\u00e5r att finna i v\u00e5r kollektiva ber\u00e4ttelse om vilka vi \u00e4r, varf\u00f6r vi \u00e4r h\u00e4r och hur saker h\u00e4nger ihop. <\/p>\n\n\n\n
Under alla v\u00e5ra fr\u00e5gor, v\u00e5r l\u00e4ngtan och str\u00e4van finns alltid den viktigaste av fr\u00e5gor – \u201dVem \u00e4r jag?\u201d \u00c4r jag en separerad individ i en nyckfull, livsfarlig v\u00e4rld av andra separerade individer med dolda agendor? \u00c4r livet i slut\u00e4ndan en t\u00e4vling? Eller \u00e4r vi alla delar av samma helhet? \u00c4r vi alla delar av samma o\u00e4ndlig kraft, samma ogripbara mysterium med o\u00e4ndliga m\u00f6jligheter att leva, uppleva, forma och skapa livet och framtiden? <\/p>\n\n\n\n
Den fr\u00e5gan kan vi inte ducka f\u00f6r. F\u00f6rr eller senare, n\u00e4r ingen maxad almanacka i v\u00e4rlden kan r\u00e4dda oss fr\u00e5n att m\u00f6ta den, kommer vi att st\u00e5 nakna inf\u00f6r den.<\/p>\n\n\n\n
\u00c4r det ens en fr\u00e5ga att skriva om p\u00e5 LinkedIn? Ja, jag tycker det. Vi beh\u00f6ver f\u00f6rena det inre med det yttre, de stora fr\u00e5gorna med de sm\u00e5. Inte skilja de \u00e5t. D\u00e5 missar vi ju hela synergin! <\/p>\n\n\n\n
Jag tror att om vi ist\u00e4llet f\u00f6r att skjuta upp de existentiella fr\u00e5gorna v\u00e4ver in de i arbetslivet, in i vardagen, s\u00e5 frig\u00f6r det den kraft, intelligens, kreativitet och produktivitet som annars ligger l\u00e5st i att h\u00e5lla det sv\u00e5ra p\u00e5 s\u00e4kert avst\u00e5nd i det undermedvetna. <\/p>\n\n\n\n
Vi \u00e4r inte k\u00e4nslol\u00f6sa, nyttomaximerade varelser som kan leverera dygnet runt, \u00e5ret runt. Vi kan l\u00e5ngt mer \u00e4n s\u00e5! Men d\u00e5 m\u00e5ste vi ge oss sj\u00e4lva och varandra det utrymme som sj\u00e4len faktiskt vill ha.<\/p>\n\n\n\n
I det finns inget att f\u00f6rlora, bara allt att vinna! F\u00f6r organisationerna s\u00e5v\u00e4l som individerna. F\u00f6r pengarna och resultaten s\u00e5v\u00e4l som livskvaliteten.<\/p>\n\n\n\n
Vad h\u00e4nder om vi g\u00e5r fr\u00e5n att f\u00f6rs\u00f6ka \u00e4ga v\u00e4rlden till att h\u00f6ra hemma i den?<\/p>\n\n\n\n
\/Jessica<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n