Att äga världen eller höra hemma i den?

För varje år verkar stressen öka. Jag ser det hos organisationerna jag möter och jag läser om det i media. Oavsett bransch och ledarskapsnivå springer människor fortare och fortare.

Som om livet vore en tävling.

Som om vårt värde måste bevisas om och om igen.

Som om vi aldrig riktigt får stanna upp och känna att vi redan hör hemma här.

Kanske är det därför vi öppnar datorn igen när barnen har somnat. Inte för att arbetet alltid är så viktigt eller så roligt. Utan för att vi lever i en berättelse där vi ständigt måste förtjäna vår plats.

En berättelse om separation.

Att jag är en ensam individ i en osäker värld. Att resurserna är begränsade. Att andra är konkurrenter. Att framgång handlar om att kontrollera mer, prestera mer och äga mer.

Men tänk om berättelsen är fel?

Under all vår strävan finns en av de mest grundläggande frågorna:

Vem är jag?

Är jag en separerad individ som måste kämpa för sin plats i världen?

Eller är jag redan en del av något större?

Är vi i grunden frikopplade från varandra – eller sammanlänkade?

Är livet främst en kamp om positioner och resultat – eller en möjlighet att bidra, skapa och växa tillsammans?

Förr eller senare möter vi de frågorna. Ingen fulltecknad kalender kan skydda oss från dem för alltid.

Och ja, jag tycker att de hör hemma även i yrkeslivet.

För hur vi ser på oss själva påverkar hur vi leder. Hur vi bygger organisationer. Hur vi samarbetar. Hur vi fattar beslut.

Om jag ser mig själv som separerad från andra kommer jag att leda från kontroll, rädsla och brist.

Om jag ser mig själv som en del av en större helhet öppnas andra möjligheter: tillit, kreativitet, ansvarstagande och mening.

Jag tror att mycket av den energi som idag går åt till stress, försvar och ständig prestation skulle kunna frigöras om vi vågade utforska de djupare frågorna tillsammans.

Vi är inte känslolösa produktionsenheter.

Vi är människor.

Och människor blomstrar inte av att ständigt försöka erövra världen.

Vi blomstrar när vi känner att vi hör hemma i den.

Så vad händer om vi går från att försöka äga världen till att höra hemma i den?